Lärarpresentation – Anx Kupiainen

Jag upptäckte hur man ser av en slump när jag var fem-sex år gammal. Jag minns precis vid vilket tillfälle det var: jag ritade av någon som hade keps på sig. Plötsligt såg jag kepsens konturer som linjer och allt jag behövde göra var att följa dem med pennan på pappret. Vilken känsla det var! Sedan dess har jag alltid kunnat rita av saker. Jag har aldrig haft speciellt bra finmotorik eller öga-handkoordination, men det behöver man inte för att kunna teckna.

Jag minns ett tillfälle när jag och min syster ritade tillsammans, innan hon själv hade upptäckt hur man gör för att skifta perspektiv. Hon kommenterade så bra:

”När du ritar, så ser det bara konstigt ut i början men när teckningen är klar så ser man vad det föreställer. När jag ritar ser man vad det ska bli med en gång, men det blir inte bra i slutet.”

Det tycker jag illustrerar bra vad som är skillnaden mellan att gå in i det djupare seendet och att rita symboler.

Mer om mig finns på www.kupiainen.se